Har chackat en bok enligt syrrans rekomendationer. "Somna utan gråt" heter den och ska få små kiddon som mitt eget att sova längre, bättre och mer avslappnat! Har tyvärr inte hunnit läsa så långt eftersom att superkrafts Elton haft en dunderenergisk eftermiddag. Men... Har lyckats komma dit hän att jag förstått att man ska börja föra någon slags dairy för att få något hum om hur mönstret i mitt ickesovande barns vardag ser ut. Så nu ska jag köra igång- i natt ska jag med iver, ficklampa, block och penna sitta och anteckna hur den lille beter sig då han påstås sova. När han vaknar, varför han vaknar, vad han vill, napp eller mat, hur mycket mat, hur mycket vill han suga på nappen- hur hårt suger han på nappen?, hur rör han sig, varför rör han sig, vad drömmer han, behöver han lindas om i filt, täcke, är han kall, är han varm, ny blöja, gosa med mamma?- Ja som ni förstår så är frågorna många, men ta mig fan att jag ska hitta svaren på dem- nu ska vi båda få sova jag och min son! Enligt boken tar det MAX 60 dagar innan man fått sitt kiddo att sova si sådär 6-10timmar i sträck. HALLELUJA! Uppföljning följer, å ni som känner mig kan ju säkert bara genom att kolla på mig se hur mitt expriment går- svarta ringar under ögonen, dålig hållning, kort stubin och tjock, alltså tjockare än vanligt (Tänker vräka i mig choklad för att orka vara vaken)- ja då går det inte så bra... KLART SLUT OM DET HÄR ÄMNET- iaf för den här gången.

Nu till något annat som är hett i mitt annars så ganska gråa liv är just nu att vi (läs jag) håller på att fixa Eltonbaby´s rum. Han ska tillsammans med våra gäster få husera på en yta av storlek (låt mig gå in och räkna...........) cirka 12 kvadrat. Gäster och gäster, ja för vi har ju såååå mycket besök... Iallafall så ska där stå en säng, samt den bortskämda lilla halv kosovoalbanens leksaker, uppradade, sorterade i färger, placerade i fina boxar och märkta med etiketter- japp för sån är jag. Bree Van De Kamp ut i fingerspetsarna. N O T. Hur som helst, Bree eller inte så ser jag detta som en fristad de mornar då jag faktiskt får chansen att sova en timma extra, utan bebis o snarkande fästman. Där inne ska det spelaa yogamusik och vatten från ett vattenfall skall i bakrunden ljuda. Nåja, iallafall i mitt huvud. Ne- nu orkar jag inte med mig själv längre. Tjipp & Hoj

Överallt tycker jag att det tjatas om att människan sover bort sitt liv- HELA 1/3 AV LIVET SOVS BORT!!! Inatt då många andra av befolkningen sov låg jag med klara ögon och funderade över detta. (Lillkiddo väckt mig OF COURSE). Vi mammor då- vi som går bet om vår sömn i flera år, vi kan ju med största sannolikhet inte räknas in i den där tredjedelen! OMÖJLIGT!!! Jag menar- alla dessa sömnlösa nätter kan ju inte direkt bidra till något vettigt i den statistiken.

Sömn för mig är idag är nästan det enda jag kan tänka på, äta duscha eller socialisera mig- VAD ÄR DET? OCH VARFÖR SKA JAG GÖRA DET? Jag sitter hemma- leker med lillkiddo, försöker trötta ut honom på alla möjliga sätt och vis i hopp om att han ska vilja ta en gubbakvart eller läs i mitt fall gubbaTIMMA! Och så äntligen ser jag att hans små bruna ögon börjar bli blanka, han börjar klia sig och området runt ögonen blir allt rödare och rödare. HURRA! Mitt mammahjärta bankar i 180 och slår volter som kan jämnföras med Loopen när den fanns på kvar Liseberg. Snabbt tar jag upp liten i famnen, talar om för honom hur mycket jag älskar honom och säger att nu är det dags att vila din lilla 6 kilos kropp- ta den med till drömmarnas land. -Ja ni vet hela det där tjaffset!- Efter sisådär en halvtimmas vagnande kan jag äntligen låta min nu bicepsfyllda arm få vila sig efter en ytterligare extremhård vagning. (Liten vill att det ska ruskas, dunkas, skakas och hetsköras då han ska sova). Iallafall så kryper jag ner i soffan, TYYYYYYYYYST, dras sakta på mig filten, kollar på klockan (för att veta hur länge vi sover) och somnar in. Hela den här processen går på under minuten- det gäller att vara effektiv liksom. SHHHHHHYYYYY- NU SOVER LILLKIDDO & HANS ÖVERTRÖTTA MAMMA.... Vaknar av att liten gråter, försöker vagna, och övertala honom om att sova lite till- OMÖJLIGT. Tar upp honom och snusar på hans huvud- kollar klockan och till min stora förvåning (NOT) fick jag denna gång sova 11 minuter- Tack älskade E.

Så här ser det vanligen ut hos oss- därav min besatthet av sömn. Jag försöker iallafall trösta mig själv- det är ju bara sisådär 18 år kvar av orolig sömn. Och vad är 18 år av en hel livstid? Jo ungefär 1/4 av livet! :-P

Vilken helg, vilket slit och vilken huvudvärk. Men oxå många skratt, mycket sång och inte minst sagt mycket vin. Bekim har jobbat en maraton helg, som inneburit få antal timmar här hemma, och de få timmarna han var hemma sov han, vaknade, hoppade i duschen o drog till jobbet. Så jag o lillkiddo har haft alonetime- (as usuall) :-) I lördags lyckades jag dock skeppa bort liten till han mormor, så att hans LCHF kunde få bryta mot de strikta reglerna, dricka vin och gå ut! Vinet hittade snabbt enklast väg nedför stupen och lyckades fylla min kropp med nästan två flaskor! STARKT JOBBAT VINET, DU KAN DET DÄR! Kvällen var kalas rolig och jag som inte varit ute på länge var verkligen i mitt MILF essä. Söndagen hade sköna saker att erbjuda den med, huvudvärk, illamående, frossa och en enorm saknad efter Elton. Men vad gör väl det när blåsorna är lika stora som Mount Everest på fötterna? :-) Kiddo kom iallafall hem på eftermiddagen och då stod både godiset, chipsen och gurkstavarna för underhållningen resten av kvällen. (Alltså har jag fuskat ordentligt!) Men ska det va så ska det!

Imorse knackade varadagen på dörren igen- det var bara att glatt öppna dörren och välkomna den in. Vi åkte iväg och bytte till ny bil, (den vi har nu fick vi inte in vagnen i utan att fälla sätena) så nu joinar vi alla familjer och åker Saab. Elton och jag shappade iväg till BVC- mätte och vägde. (65cm lång & 6600kg för er som undrar). Underviktig och sömnbrist- resultat- Barnmedicin KSS på onsdag för att kolla upp honom igen. Resternade måndag har vi hängt med Emelie & Melker, hoppat hoppgunga, gosat, haft besök av en söt Telia kille som sålde på oss SVERIGES BÄSTA BREDBAND, det ni! Lillkiddo sover och jag ska upp på CT:n och slita. Har dessutom köpt hem en våg, vilket gör att jag går och väger mig stup i kvarten- så nu blir det fanimig till att träna alltså!

Lillkiddo har precis somnat in här brevid mig. Hans LCHF mamma ligger och knaprar nötter samtidigt som hon funderar på det där med pengar...
Bekim sliter häcken av sig just nu, han har 4 veckor semester från sitt vanliga arbete men jobbar under sommaren som bartender- jourbartender skulle jag vilja kalla det. 6-7 dagar i veckan och upp till mellan 12-16 timmars pass- killen gillar det, klagar inte alls- fin fint kan ju tyckas. Men patetisk som jag är tycker jag att det är ganska beiget. Egentid i all ära- eller i mitt fall, egentid med lillkiddo (för så mycket ensam det är jag inte), men "egentid" alla kvällar i veckan- njaa... Ett "icke" världsproblem enligt mig egentligen, men fy fasen vad det suger att vara hemmafru. Det enda som faktiskt gör det värt det är väl just det där med pengarna. För pengar rullar in som de ska- det går bra nu- MEN- till vilket värde? Att vi ska vara ifrån varandra hela sommaren- ja jo tydligen! En ensam mamma är en stark mamma och det är just precis det jag ska vara- lillKIDDOS STARKA MAMMA! Tillsammans ska jag och han bita ihop och ta vara på de få minuterna vi får njuta av pappas sällskap. För i slutändan vet jag att jag att det är värt de- vi lever ju trots allt ganska gott nu.

Min far & hans nya kona köper ny bil idag här i trakterna så det vankas middag på Kinnekullegården ikväll. Känner jag att jag har energi att bada kiddo- smörja in- klä på- underhålla samtidigt som jag ska göra iordning mig själv- mata med ena handen, sminka med andra- ytterkläder på- kiddo i bilstol, skötväska packas samtidigt som ena foten gungar stolen med skrikande kiddo- torka svett i pannan- slänga upp väskor på armen, hänga stolen på ena armen med 6,4 kilos tunga kiddot i, samt släpa ner vagnen och sen föra oss tillsammans med alla saker till bilen- ja som sagt, har jag energi över till detta runt sex snåret ja då far vi. Men än har jag inte bestämt mig. Processen får ju säkert er som inte har barn att bli helt bananas i huvudet- vi andra, vi rutinerade mammor, vi är vana... Minst en timma innan random aktivitet, börjar tankarna om hur allt ska gå till då man bestämmer sig för att faktiskt ta tag i det och kliva utanför dörren. GOD I LOVE BEEING A MOTHER! SPECIALY RAINY DAYS! .-)

Ne nu ska jag stänga ner mina blå ögon för att eventuellt få fem minuters sömn innan min stjärna vaknar och vill ha disco på min mage- steppdance tycker jag han är extra bra på, lyckas nästan jämnt flytta undan ett organ eller två. Men vad gör väl det...

I väntan på att min sambo ska komma hem från jobbet, ligger jag på soffan i mörkret och kollar på en repris av Allsång på Skansen. Salem. Salem Al Fakir. Underbara Salem sjunger. "Four a clock in the morning". Av någon märklig anledning får han hela min kropp att bokstavligen explodera av känslor, båda de lite tyngre men även de mycket lätta. Jag är en filosof, en tänkare och en ältare. Jag älskar att diskutera, prata och fundera kring saker som kommer upp. Just nu brottas min hjärna med min mammaroll. Ja för hur är det egentligen att vara mamma och hur förväntar sig folk att man ska bete sig?

I och med att jag blev gravid och födde min son har jag haft förmånen att träffa helt underbara människor. För att nämna några så hör Emelie och Malin till mina absoluta favoriter. Men vad hände egentligen med favoriterna jag hade innan jag blev gravid, innan sonen föddes. Alla de där vännerna som skulle ställa upp i vått och torrt, alltid finnas där- vart tog dem vägen egentligen? Varför har jag förvandlats till enbart mamma och inte både mamma och Chris. Vart håller Chris hus? Hur kommer det sig att det är så svårt för "folk" att skilja rollerna åt- att inte bara se mig som mamma! Det handlar inte om att jag inte älskar rollen som mor till E- men jag minns ganska väl att jag älskade rollen av att bara få vara Chris, fästmön, älskarinnan, sambon, vännen, BÄSTA vännen, systern, mostern, mentorn, kusinen eller dottern. För att vara ärlig så finns det dagar då jag knappt minns vad jag heter- för alla är jag ju mamman. Ne om jag ska vara uppriktig vill jag ha tillbaka Chris- jag gillade den tjejen, självsäker, superenergisk och karaktäristisk- åtminstonde vill jag kunna få plocka fram henne ibland. För mamman- ja hon mamman ni vet- hon känns för tillfället ganska grå, lågmälld, bakom kulliserna, småtjock och nerspydd. KOMBO TACK- JA, KOMBO TACK! Det kan inte vara omöjligt att kombinera rollerna!

Jag har redan nu börjat jakten på gamla Chris, men vet att det är en ganska lång slingrig väg tillbaka. Till i höst har jag satt ett delmål- då vill jag ha plockat tillbaka 50% av henne. Resten ska vara ordnat till jul- så att jag på Nyårsafton tillsammans med min familj kan skåla in det nya året som Chris, men oxå som Eltons mamma, och Bekims fästmö. Resterande roller får komma i andra hand. OFF WE GO- WELCOME BACK CHRIS...

Vänner från förr

/C

Ja, för andra gången i mitt liv börjar jag blogga. Första gången anser jag att jag hade ett syfte med det hela- Min resa till USA. Denna gången? Jag vet inte riktigt... Det enda jag kan säga som jag tycker rättfärdigar mitt bloggande i nutid är att mammaledigheten startar en hel del tankar och funderingar. Denna blogg kommer jag använda som min dagbok, en öppen dagbok där jag delar med mig av mitt liv. Jag har absolut inget kommentarstvång och kommer inte heller sätta något lösen på min blogg- jag litar på att mina läsare respekterar det jag skriver och de bilder jag väljer att lägga ut. Men självklart kommer jag bli lika glad som andra bloggare då man får en hälsning från en trogen besökare. VÄLKOMMEN HEM TILL MIG & OSS- THIS IS OUR LIFE!

MIN SON
Snart fyra månader gamla Elton är en liten varelse på 64,5 centimetrar och 6400 hekton. Han är en JAG- en envis, bestämd, risktagande, och dominat människa. Att handskas med honom är ett ständigt battlande och hans humörsvängningar är värre än vads mina var då jag var höggravid. Enligt många är han en charmör upp till öronen, men bakom stängda dörrar i vår 3 rummare kan vindarna vända snabbare än blixten slår ner. Han är mitt livs kärlek och av mina ca 20 vakna timmar om dygnet ägnar jag varenda vakna minut åt honom. Ja, exakt varenda minut... Elton Lee gillar nämligen inte att sova, inte heller att ligga i babygymet, sitta i babysittern, åka vagn, hoppa hoppgunga eller åka Baby Björn- Nej det enda denna unga man trivs med är att hänga på sin mors mjuka höfter- att bli buren. Då är han lika glad som jag är då jag insett att jag fått träcksova i två timmar! :-) Jag hade inte en tanke på att ett barn kunde vara så krävande innan jag blev gravid. Jag menar- ta hand om barn har jag ju gjort tidigare, både som barnvakt, moster och au pair- men detta- NÅGOT HELT ANNAT! Att ha ett barn som är vaken mer än jag- ett barn som inte gillar att sova? Jag är så bekymrad över min lille prins- någonting stör honom, någonting gör att han inte vågar/vill eller kan somna. Jag hoppas så att vi hittar en lösning på detta LILLA men ack så krävande problem. Allt för att liten ska få sova. Nog om detta problem- ni lär få läsa mer om detta återkommande dilemma ändå...

Ska ta och hoppa upp på min crosstrainer alldeles strax, tänkte kompletera min timmes powerwalk med minst 40 min träning på den- om inte 1 timma efter min chockladkaka!?