Jag håller på med ny design o det tar lite tid, så det kan hända att det kommer vara lite rörigt här- håll till godo.

ÄNTLIGEN! Äntligen tror jag mig känna det där som "alla andra känner". Kärleken. Lyckan. Pirret. Det jag pratar om är känslorna till min sambo. För både under och efter min graviditet har jag gått in i mig själv, slutit mig själv kring mitt ego, mitt foster och nu min son. Byggt någon slagt skyddsmur kring mig och mina känslor, eller iallafall riktat alla de känslorna och den kärleken jag har till mitt hjärtegull Elton. Detta har resulterat i att jag inte haft så mycket över till B- vilket i sin tur gjort att jag glidit längre och längre ifrån honom.
Men nu... Har något väckts till liv- jag känner det igen. Jag känner längtan när han är på jobbet och jag känner fjärillarna i magen då jag iaktar honom på avstånd. Äntligen är jag på rätt väg. Inte längre ska jag inte svältföda min man på kärlek.

Så enligt mig själv är vi snart som "alla andra" som är så otroligt lyckliga 24/7 och inte har ett enda bekymmer i världen, trots bjöjor, skriknätter och bebistrots... Shit, att ni klarar det alltså- vara så lyckliga och "happily ever after" fast era liv vänts upp och ner. GO U GUYS! Snart är jag ikapp er...

Att vara mamma är det absolut bästa som hänt mig. Att titta in i mitt kiddos små bruna ögon får hela kroppen att bli varm- JESUS vilken kärlek man känner. Det finns absolut ingenting jag inte skulle göra för honom- han är en del av mig, han är min avkomma, han är MITT ALLT!

Men, det här med att bli förälder innebar en ganska mycket större omställning än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Längre är vi inte Bekim & Chris utan Mamma & Pappa. Så i det här inlägget tänkte jag lista några av de största förändringarna jag upplevt under min tid som förälder.

TID Jag har aldrig varit en tidsoptimist, utan alltid kommit i tid, alltid tidigare än vad som egentligen behövts. Sån är jag! Nu?- Spelar ingen roll hur många timmar innan jag förbereder mig själv och mina killar- VI BLIR ALLTID SENA!

MAT Jag har ofta varit ganska noga med vad jag stoppat i mig, inte frossat i godsaker på veckorna, sett till att röra på mig o.s.v. Nu?- Äta? Haha, självklart äter jag, men när jag lyckas få tio minuter över att kasta i mig något då skiter jag blanka fasen i vad det är som får fylla min magsäck. Gurka, chips, knäckebröd, gamla rester sen tio dagar tillbaka eller Cola Zero- ja, inte fasen är jag kräsen längre. Här äts vad som bjuds på, gammalt eller nytt, spelar ingen roll- sålänge det mättar en stund är det fine för mig.

SEX Siffran 6 eller vad pratar vi om nu? :-O Jag menar faktiskt det där samlivet mellan två vuxna människor, MAKING LOOOOOOVE... Förut hände det när som helst, var som helst, hur som helst, när lusten föll en på helt enkelt , tid hade man ju alltid. Nu?-  Vad är ens SEX? Vad pratar vi om? Ne men helt seriöst, alla kanske inte upplever det här på samma sätt som jag, men enligt mig själv är det här något man numera nästintill behöver planera in. Och när det väl är inplanerat gäller det fasen att stick to the plans, så att ingen blir besviken. Väl igång försöker man stänga av allt vad blöjor, spyor, joller och hoppgungor är- nu ska vi bara vara vi... Att gå från mamma till älskarinna på några minuter (fort får det gå, lillen kan ju vakna) är inte alltid så lätt- därför lyckas man nästan alltid lite sådär halvsexigt försöka flika in (under akten) "Du älskling, jag måste bara berätta vad Elton gjorde idag- Stoppade du in nappen på honom förut? - Måste köpa overall snart, vad tror du vi ska ha för någon? - Förresten hur gick det på jobbet idag?" Men hur sexigt jag än försöker ställa de här frågorna så lyckas jag alltid bara få en stor suck till svar. Så för mig hör inte planering och momahood ihop. Behöver nog jobba lite mer på att få tillbaks den forna jag- iallafall när det kommer till nattliga eller inplanerade aktiviteter ;-)

SOCIALT LIV För mig är det Fredag hela veckan, Onsdag eller Måndag också för den delen. Därför upplever jag det jäkligt märkligt att mina vänner nu för tiden festar sju dagar i veckan. När jag ringer och erbjuder det enda jag har att komma med (film, middag o bebisgos) så får jag ofta till svar... "Oh det låter jättemysigt men ikväll ska vi ut- en dag i veckan kanske?" Veckan? Vadå veckan? Idag då? Kollar Iphone------------ LÖRDAG! Aha, då förstår jag...

MIN GARDEROB Förut var jag en riktig fashionista. Spenderade tusentals kronor varje månad på att fylla mina garderober med godbitar som skor, kläder, skarfar och väskor. Ett riktigt modelejon som hängde på de flesta trender. Nu?- Mode? Trend? Leggings och tunnika- någon? FY FAN rent ut sagt! Jag har helt tappat stilen, kör på bekväma saker som döljer skavankerna efter en tio månaders lång graviditet. BORING. Nu lägger jag iställer pengarna på kläder till Elton- till och med han har coolare kläder än jag just nu. Tur iallafall att det finns någon här i familjen som lyckas hålla stilen.

TELEFONEN Var min bästa vän tidigare. Fanns ingen eller något som var så viktig som den. Inte heller fanns det ett samtal eller ett SMS jag inte besvarade inom radien av 4-8 sekunder. Alltid tillgänglig, alltid både ljud och vibration på, aldrig längre bort än en armlängd ifrån mig. Mig kunde man alltid nå. Nu?- Ett ont måste. Tar plats, väsnas och stör. Ljudet är sällan på, den är numera bosatt i skötväskan och att ringa upp missade samtal eller besvara SMS- phuu... Det tar ju massa tid. Ne vill man ha tag på mig fort hittar man mig säkrast på Facebook, mail eller hemma i min lägenhet, knacka på eller skicka brev funkar alldeles utmärkt. Sån är jag.

Det här är bara några av alla de notifications jag har gjort under mitt 4 månader långa mammaliv.
Hur ser det ut för er?

Let´s go Brio. Brio GO. Denna skönhet har nu fått en plats i vår hall- och inte minst en plats i mitt vagnhjärta. Folk må tycka jag är galen som avverkat så många vagnar hittills. Tror jag är uppe i fyra eller om det inte är fem?! Iallafall så har jag aldrig riktigt varit nöjd- hela tiden frågat efter nya saker på mina rullande kiddocribs. Idag känner jag mig nöjd- jag tror faktiskt jag hittat rätt nu. Troligen sa jag så med den förra vagnen oxå, men what the heck? Så länge man inte går back på sina affärer så tycker inte jag det spelar någon roll.

Detta blir inget långt inlägg då jag har mycket Hubba Bubba i huvudet- dålig sömn i natt. Har avverkat 25 minuter på CT:n- sjukt tråkigt, det här med att hålla sig i form är ju hysteriskt tråkigt. Varför inte bara acceptera att man är lite småtjock istället? Mer att älska ju! Livet är på tok för kort för att motstå allt gott. Tror jag får starta ett nytt tänk i mitt huvud- att allt är tillåtet men att det oxå kräver träning-. Och då inga futtiga 25 min om dagen! Whatever, lägga energi på sånt här trams känns ju bara banalt nu. Dusch o sen vänta på kärleken som kommer hem från jobbet.
Todels...

Iallafall om man är ute efter superkrafter... Visst känner man i kroppen ibland att man är ganska slut- men det är liksom inget man direkt lägger märke till eller gör något åt- istället blåser man bort det som om man blåste ut ljusen på en tårta. Refererar jag till mig själv så skulle jag beskriva mig själv som en Duracell-kanin, eller nån som är hög på nån discodrog. Inte nog med att man är ockuperad till MAX när lillkiddo är vaken- när han somnar, det är då den riktiga speedigonzales morsan kommer fram. Diska- damsuga, städa badrummet, rama in kort, betala räkningar, sortera, organisera, tvätta, pynta, dona och dekorera, vattna blommor träna och har jag tur så hinner jag till och med duscha ibland.

Idag har varit en sån där SPEEDO dag som jag kallar det för. 12:00 kastar vi oss iväg till IKEA- liten somnar i takt med Simmantorp. PERFEKT TÄNKER VI FÖRÄLDRAR. Vårgårda- discobebisen vaknar och börjar göra ifrån sig en himla massa ljud, alltifrån opera till nån form av bebis rap, observera att han häremellan får vad jag skulle vilja kalla HYSTERISKA VANSINNESUTBROTT!!! Iallafall väl framme på IKEA rusar vi igenom butiken, kastar i saker i vagnen som vi tror oss behöva (då vi valt att spendera tusentals kronor på vår snälla sons framtida rum). Väl framme vid kassan börjar både jag o discosonens pappa bli rejält varma i kläderna. Pappan har svettiga kläder och mammans smink hänger någonstans nedanför knäskålarna. Lilleman hänger på  höften, skriker, tjoar och slänger sig åt alla möjliga håll och kanter, pappan lastar på bandet, mamman försöker tränga sig förbi allt folk som av nån konstig anledning bara älskar att stå ivägen för min vagn. Packar i påsar- lilleman på höften, svett i håret. Ut i bilen, tråååångt i bilen, skrikande unge från start till stopp i bilen. Men vad gör väl det? Vi har ju Lördagsutflykt... :-/

Väl hemma propsar fortfarande liten på att totaldemolera sin mammas kropp, hänger i håret, hoppar på höfterna, drar i öronen, nyser mig i ansiktet, orsakar tinnitus, slickar på halsen- nåväl, skillad som jag är låter jag mig inte stoppas av en grinig bebis. HÄR SKA PACKAS UPP, MONTERAS OCH PIFFAS TILL- ENSAM- Discopappan får nämligen dispans, han drar till jobbet- satan vilken LYX!

Nu, ungefär sådär sex timmar sen vi kom hem sover liten, jag, Duracell kaninen har i stort sett gjort klart kiddos rum, monterat säng, byggt byrå (tog 3tim att göra ensam, inget att rekomendera), hängt upp tavlor, städat lägenheten, ätit Daim, ställt upp nya lampor i fönstrena,- allt detta samtidigt som jag var 5e minut sprungit in i sovrummet o kollat till min skatt. (Igår vaknade jag nämligen av att han hade andnöd.) Åh här sitter jag nu , pigg som en lärka i soffan, ganska nöjd faktiskt- inte helt (för sån är jag), därför har jag gjort en lista över massa saker som ska göras i morgon. Discopappan kommer älska en aktivitetsdag på sin enda lediga dag- NJET!
(Bilder på rummet kommer upp under morgondagen)

Så åter till rubriken, vi mammor vi klarar fan allt, det finns inget som är omöjligt för oss, hur trötta och hängiga vi än är. Ikväll när jag släpade ut ett shabrak till skänk och drog in en annan byrå på nätta 46kg pratade och peppade jag mig själv- JAG KAN DET HÄR, JAG ORKAR DET HÄR, JAG KLARAR DET HÄR- INGENTING ÄR OMÖJLIGT, och mycket riktigt så gjorde jag det, trots att jag bara sovit knappa två timmar i natt. Och jag vet att jag inte är ensam, så-  Nu i midnatt slår jag ett slag för oss mammor- Fy fan vad vi är bra!

 

Har chackat en bok enligt syrrans rekomendationer. "Somna utan gråt" heter den och ska få små kiddon som mitt eget att sova längre, bättre och mer avslappnat! Har tyvärr inte hunnit läsa så långt eftersom att superkrafts Elton haft en dunderenergisk eftermiddag. Men... Har lyckats komma dit hän att jag förstått att man ska börja föra någon slags dairy för att få något hum om hur mönstret i mitt ickesovande barns vardag ser ut. Så nu ska jag köra igång- i natt ska jag med iver, ficklampa, block och penna sitta och anteckna hur den lille beter sig då han påstås sova. När han vaknar, varför han vaknar, vad han vill, napp eller mat, hur mycket mat, hur mycket vill han suga på nappen- hur hårt suger han på nappen?, hur rör han sig, varför rör han sig, vad drömmer han, behöver han lindas om i filt, täcke, är han kall, är han varm, ny blöja, gosa med mamma?- Ja som ni förstår så är frågorna många, men ta mig fan att jag ska hitta svaren på dem- nu ska vi båda få sova jag och min son! Enligt boken tar det MAX 60 dagar innan man fått sitt kiddo att sova si sådär 6-10timmar i sträck. HALLELUJA! Uppföljning följer, å ni som känner mig kan ju säkert bara genom att kolla på mig se hur mitt expriment går- svarta ringar under ögonen, dålig hållning, kort stubin och tjock, alltså tjockare än vanligt (Tänker vräka i mig choklad för att orka vara vaken)- ja då går det inte så bra... KLART SLUT OM DET HÄR ÄMNET- iaf för den här gången.

Nu till något annat som är hett i mitt annars så ganska gråa liv är just nu att vi (läs jag) håller på att fixa Eltonbaby´s rum. Han ska tillsammans med våra gäster få husera på en yta av storlek (låt mig gå in och räkna...........) cirka 12 kvadrat. Gäster och gäster, ja för vi har ju såååå mycket besök... Iallafall så ska där stå en säng, samt den bortskämda lilla halv kosovoalbanens leksaker, uppradade, sorterade i färger, placerade i fina boxar och märkta med etiketter- japp för sån är jag. Bree Van De Kamp ut i fingerspetsarna. N O T. Hur som helst, Bree eller inte så ser jag detta som en fristad de mornar då jag faktiskt får chansen att sova en timma extra, utan bebis o snarkande fästman. Där inne ska det spelaa yogamusik och vatten från ett vattenfall skall i bakrunden ljuda. Nåja, iallafall i mitt huvud. Ne- nu orkar jag inte med mig själv längre. Tjipp & Hoj

Överallt tycker jag att det tjatas om att människan sover bort sitt liv- HELA 1/3 AV LIVET SOVS BORT!!! Inatt då många andra av befolkningen sov låg jag med klara ögon och funderade över detta. (Lillkiddo väckt mig OF COURSE). Vi mammor då- vi som går bet om vår sömn i flera år, vi kan ju med största sannolikhet inte räknas in i den där tredjedelen! OMÖJLIGT!!! Jag menar- alla dessa sömnlösa nätter kan ju inte direkt bidra till något vettigt i den statistiken.

Sömn för mig är idag är nästan det enda jag kan tänka på, äta duscha eller socialisera mig- VAD ÄR DET? OCH VARFÖR SKA JAG GÖRA DET? Jag sitter hemma- leker med lillkiddo, försöker trötta ut honom på alla möjliga sätt och vis i hopp om att han ska vilja ta en gubbakvart eller läs i mitt fall gubbaTIMMA! Och så äntligen ser jag att hans små bruna ögon börjar bli blanka, han börjar klia sig och området runt ögonen blir allt rödare och rödare. HURRA! Mitt mammahjärta bankar i 180 och slår volter som kan jämnföras med Loopen när den fanns på kvar Liseberg. Snabbt tar jag upp liten i famnen, talar om för honom hur mycket jag älskar honom och säger att nu är det dags att vila din lilla 6 kilos kropp- ta den med till drömmarnas land. -Ja ni vet hela det där tjaffset!- Efter sisådär en halvtimmas vagnande kan jag äntligen låta min nu bicepsfyllda arm få vila sig efter en ytterligare extremhård vagning. (Liten vill att det ska ruskas, dunkas, skakas och hetsköras då han ska sova). Iallafall så kryper jag ner i soffan, TYYYYYYYYYST, dras sakta på mig filten, kollar på klockan (för att veta hur länge vi sover) och somnar in. Hela den här processen går på under minuten- det gäller att vara effektiv liksom. SHHHHHHYYYYY- NU SOVER LILLKIDDO & HANS ÖVERTRÖTTA MAMMA.... Vaknar av att liten gråter, försöker vagna, och övertala honom om att sova lite till- OMÖJLIGT. Tar upp honom och snusar på hans huvud- kollar klockan och till min stora förvåning (NOT) fick jag denna gång sova 11 minuter- Tack älskade E.

Så här ser det vanligen ut hos oss- därav min besatthet av sömn. Jag försöker iallafall trösta mig själv- det är ju bara sisådär 18 år kvar av orolig sömn. Och vad är 18 år av en hel livstid? Jo ungefär 1/4 av livet! :-P

Vilken helg, vilket slit och vilken huvudvärk. Men oxå många skratt, mycket sång och inte minst sagt mycket vin. Bekim har jobbat en maraton helg, som inneburit få antal timmar här hemma, och de få timmarna han var hemma sov han, vaknade, hoppade i duschen o drog till jobbet. Så jag o lillkiddo har haft alonetime- (as usuall) :-) I lördags lyckades jag dock skeppa bort liten till han mormor, så att hans LCHF kunde få bryta mot de strikta reglerna, dricka vin och gå ut! Vinet hittade snabbt enklast väg nedför stupen och lyckades fylla min kropp med nästan två flaskor! STARKT JOBBAT VINET, DU KAN DET DÄR! Kvällen var kalas rolig och jag som inte varit ute på länge var verkligen i mitt MILF essä. Söndagen hade sköna saker att erbjuda den med, huvudvärk, illamående, frossa och en enorm saknad efter Elton. Men vad gör väl det när blåsorna är lika stora som Mount Everest på fötterna? :-) Kiddo kom iallafall hem på eftermiddagen och då stod både godiset, chipsen och gurkstavarna för underhållningen resten av kvällen. (Alltså har jag fuskat ordentligt!) Men ska det va så ska det!

Imorse knackade varadagen på dörren igen- det var bara att glatt öppna dörren och välkomna den in. Vi åkte iväg och bytte till ny bil, (den vi har nu fick vi inte in vagnen i utan att fälla sätena) så nu joinar vi alla familjer och åker Saab. Elton och jag shappade iväg till BVC- mätte och vägde. (65cm lång & 6600kg för er som undrar). Underviktig och sömnbrist- resultat- Barnmedicin KSS på onsdag för att kolla upp honom igen. Resternade måndag har vi hängt med Emelie & Melker, hoppat hoppgunga, gosat, haft besök av en söt Telia kille som sålde på oss SVERIGES BÄSTA BREDBAND, det ni! Lillkiddo sover och jag ska upp på CT:n och slita. Har dessutom köpt hem en våg, vilket gör att jag går och väger mig stup i kvarten- så nu blir det fanimig till att träna alltså!

Lillkiddo har precis somnat in här brevid mig. Hans LCHF mamma ligger och knaprar nötter samtidigt som hon funderar på det där med pengar...
Bekim sliter häcken av sig just nu, han har 4 veckor semester från sitt vanliga arbete men jobbar under sommaren som bartender- jourbartender skulle jag vilja kalla det. 6-7 dagar i veckan och upp till mellan 12-16 timmars pass- killen gillar det, klagar inte alls- fin fint kan ju tyckas. Men patetisk som jag är tycker jag att det är ganska beiget. Egentid i all ära- eller i mitt fall, egentid med lillkiddo (för så mycket ensam det är jag inte), men "egentid" alla kvällar i veckan- njaa... Ett "icke" världsproblem enligt mig egentligen, men fy fasen vad det suger att vara hemmafru. Det enda som faktiskt gör det värt det är väl just det där med pengarna. För pengar rullar in som de ska- det går bra nu- MEN- till vilket värde? Att vi ska vara ifrån varandra hela sommaren- ja jo tydligen! En ensam mamma är en stark mamma och det är just precis det jag ska vara- lillKIDDOS STARKA MAMMA! Tillsammans ska jag och han bita ihop och ta vara på de få minuterna vi får njuta av pappas sällskap. För i slutändan vet jag att jag att det är värt de- vi lever ju trots allt ganska gott nu.

Min far & hans nya kona köper ny bil idag här i trakterna så det vankas middag på Kinnekullegården ikväll. Känner jag att jag har energi att bada kiddo- smörja in- klä på- underhålla samtidigt som jag ska göra iordning mig själv- mata med ena handen, sminka med andra- ytterkläder på- kiddo i bilstol, skötväska packas samtidigt som ena foten gungar stolen med skrikande kiddo- torka svett i pannan- slänga upp väskor på armen, hänga stolen på ena armen med 6,4 kilos tunga kiddot i, samt släpa ner vagnen och sen föra oss tillsammans med alla saker till bilen- ja som sagt, har jag energi över till detta runt sex snåret ja då far vi. Men än har jag inte bestämt mig. Processen får ju säkert er som inte har barn att bli helt bananas i huvudet- vi andra, vi rutinerade mammor, vi är vana... Minst en timma innan random aktivitet, börjar tankarna om hur allt ska gå till då man bestämmer sig för att faktiskt ta tag i det och kliva utanför dörren. GOD I LOVE BEEING A MOTHER! SPECIALY RAINY DAYS! .-)

Ne nu ska jag stänga ner mina blå ögon för att eventuellt få fem minuters sömn innan min stjärna vaknar och vill ha disco på min mage- steppdance tycker jag han är extra bra på, lyckas nästan jämnt flytta undan ett organ eller två. Men vad gör väl det...

I väntan på att min sambo ska komma hem från jobbet, ligger jag på soffan i mörkret och kollar på en repris av Allsång på Skansen. Salem. Salem Al Fakir. Underbara Salem sjunger. "Four a clock in the morning". Av någon märklig anledning får han hela min kropp att bokstavligen explodera av känslor, båda de lite tyngre men även de mycket lätta. Jag är en filosof, en tänkare och en ältare. Jag älskar att diskutera, prata och fundera kring saker som kommer upp. Just nu brottas min hjärna med min mammaroll. Ja för hur är det egentligen att vara mamma och hur förväntar sig folk att man ska bete sig?

I och med att jag blev gravid och födde min son har jag haft förmånen att träffa helt underbara människor. För att nämna några så hör Emelie och Malin till mina absoluta favoriter. Men vad hände egentligen med favoriterna jag hade innan jag blev gravid, innan sonen föddes. Alla de där vännerna som skulle ställa upp i vått och torrt, alltid finnas där- vart tog dem vägen egentligen? Varför har jag förvandlats till enbart mamma och inte både mamma och Chris. Vart håller Chris hus? Hur kommer det sig att det är så svårt för "folk" att skilja rollerna åt- att inte bara se mig som mamma! Det handlar inte om att jag inte älskar rollen som mor till E- men jag minns ganska väl att jag älskade rollen av att bara få vara Chris, fästmön, älskarinnan, sambon, vännen, BÄSTA vännen, systern, mostern, mentorn, kusinen eller dottern. För att vara ärlig så finns det dagar då jag knappt minns vad jag heter- för alla är jag ju mamman. Ne om jag ska vara uppriktig vill jag ha tillbaka Chris- jag gillade den tjejen, självsäker, superenergisk och karaktäristisk- åtminstonde vill jag kunna få plocka fram henne ibland. För mamman- ja hon mamman ni vet- hon känns för tillfället ganska grå, lågmälld, bakom kulliserna, småtjock och nerspydd. KOMBO TACK- JA, KOMBO TACK! Det kan inte vara omöjligt att kombinera rollerna!

Jag har redan nu börjat jakten på gamla Chris, men vet att det är en ganska lång slingrig väg tillbaka. Till i höst har jag satt ett delmål- då vill jag ha plockat tillbaka 50% av henne. Resten ska vara ordnat till jul- så att jag på Nyårsafton tillsammans med min familj kan skåla in det nya året som Chris, men oxå som Eltons mamma, och Bekims fästmö. Resterande roller får komma i andra hand. OFF WE GO- WELCOME BACK CHRIS...

Vänner från förr

/C

Ja, för andra gången i mitt liv börjar jag blogga. Första gången anser jag att jag hade ett syfte med det hela- Min resa till USA. Denna gången? Jag vet inte riktigt... Det enda jag kan säga som jag tycker rättfärdigar mitt bloggande i nutid är att mammaledigheten startar en hel del tankar och funderingar. Denna blogg kommer jag använda som min dagbok, en öppen dagbok där jag delar med mig av mitt liv. Jag har absolut inget kommentarstvång och kommer inte heller sätta något lösen på min blogg- jag litar på att mina läsare respekterar det jag skriver och de bilder jag väljer att lägga ut. Men självklart kommer jag bli lika glad som andra bloggare då man får en hälsning från en trogen besökare. VÄLKOMMEN HEM TILL MIG & OSS- THIS IS OUR LIFE!

MIN SON
Snart fyra månader gamla Elton är en liten varelse på 64,5 centimetrar och 6400 hekton. Han är en JAG- en envis, bestämd, risktagande, och dominat människa. Att handskas med honom är ett ständigt battlande och hans humörsvängningar är värre än vads mina var då jag var höggravid. Enligt många är han en charmör upp till öronen, men bakom stängda dörrar i vår 3 rummare kan vindarna vända snabbare än blixten slår ner. Han är mitt livs kärlek och av mina ca 20 vakna timmar om dygnet ägnar jag varenda vakna minut åt honom. Ja, exakt varenda minut... Elton Lee gillar nämligen inte att sova, inte heller att ligga i babygymet, sitta i babysittern, åka vagn, hoppa hoppgunga eller åka Baby Björn- Nej det enda denna unga man trivs med är att hänga på sin mors mjuka höfter- att bli buren. Då är han lika glad som jag är då jag insett att jag fått träcksova i två timmar! :-) Jag hade inte en tanke på att ett barn kunde vara så krävande innan jag blev gravid. Jag menar- ta hand om barn har jag ju gjort tidigare, både som barnvakt, moster och au pair- men detta- NÅGOT HELT ANNAT! Att ha ett barn som är vaken mer än jag- ett barn som inte gillar att sova? Jag är så bekymrad över min lille prins- någonting stör honom, någonting gör att han inte vågar/vill eller kan somna. Jag hoppas så att vi hittar en lösning på detta LILLA men ack så krävande problem. Allt för att liten ska få sova. Nog om detta problem- ni lär få läsa mer om detta återkommande dilemma ändå...

Ska ta och hoppa upp på min crosstrainer alldeles strax, tänkte kompletera min timmes powerwalk med minst 40 min träning på den- om inte 1 timma efter min chockladkaka!?